|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Parlamentets kammare i Strasbourg.
Val till Europaparlamentet sker en gång vart femte år med allmän rösträtt. 785 Europaparlamentariker väljs till Europaparlamentet, som har utsetts direkt av folket sedan 1979. Inget annat organ inom Europeiska unionen är direkt folkvalt; istället utses ledamöterna i institutioner så som Europeiska unionens råd och Europeiska rådet av unionens medlemsstater.[1] Nästkommande val är planerat till 2009.[2]
redigera Valmetod
Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna i parlamentet är degressivt proportionell.
Det finns inget enhetligt valsystem vid val av Europaparlamentariker; snarare är det upp till varje medlemsstat att utforma sitt eget valsystem så länge följande tre krav uppfylls:[3]
Fördelningen av mandaten mellan medlemsstaterna baserar sig på principen om degressiv proportionalitet, vilket innebär att ländernas invånarantal har betydelse, men att mindre länder har relativt till sin befolkning fler mandat än större länder. Eftersom mandatfördelningen är ett resultat av förhandlingarna om EU-fördragen, finns det ingen exakt matematisk formel för mandatfördelningen mellan medlemsstaterna. Ingen förändring av detta system kan ske utan ett enhälligt beslut av alla medlemsstaternas regeringar.[4][3] redigera Politiska partigrupperEuropeiska unionen har ett flerpartisystem. Oftast får inte ett enda parti chansen att regera ensamt, och olika partier måste samarbeta för att forma koalitioner, så kallade politiska partigrupper. Det bör emellertid noteras att eftersom ingen regering utses som ett resultat av valen, finns det inga permanenta och formella koalitioner. De två största europeiska partierna är det konservativa Europeiska folkpartiet (EPP) och det socialistiska Europeiska socialdemokratiska partiet (PES). De bildar även de två största partigrupperna (EPP-ED respektive PES) tillsammans med andra, mindre partier. Det finns ett antal andra partigrupper som inkluderar kommunister, gröna, nationalkonservativa, liberaler och euroskeptiker. Tillsammans formar dessa grupper sju stycken erkända partigrupper i parlamentet.[5] Varje partigrupp utformar några gemensamma politiska mål och utser en ordförande för gruppen. Ledamöter i parlamentet kan också avstå från att vara medlem i någon av partigrupperna, men detta är en nackdel då partigrupperna medför vissa förmåner, både politiskt och ekonomiskt. Om, och i så fall när, Lissabonfördraget träder i kraft kommer valen till parlamentet att ha större betydelse för kommissionens sammansättning. Fördraget fastslår nämligen att Europeiska rådet ska ta hänsyn till det senaste Europaparlamentsvalet när det utser kommissionens ordförande. Redan idag måste kommissionen godkännas av parlamentet för att kunna sitta kvar, vilket är en typ av parlamentarism. redigera Valbeteenden
Pat Cox menar att valdeltagandet jämfört med USA inte är lågt.
Det är allmänt känt att de europeiska valen ofta handlar om nationella, och inte europeisk, frågor och att väljarna använder valen för att straffa sina nationella regeringar mitt i en mandatperiod. Valdeltagandet har också fallit stadigt sedan det första valet 1979, vilket indikerar ett ökat ointresse för parlamentet trots att det har fått utökade maktbefogenheter under samma period. Forskare inom politik i Köln har indikerat att detta faktiskt kan vara ett sätt av väljarna att uttrycka sin syn på europeisk integration. Sedan de nationella regeringarna har blivit allt mer för ökad integration, har antalet euroskeptiska parlamentariker ökat, vilket forskarna förutspår kommer att fortsätta att öka även efter valet 2009. Forskarna menar också att missnöjdheten med Europa, och inte deras nationella regeringar, leder till ett allt lägre valdeltagande.[6] Valdeltagande är en allt viktigare fråga för vissa. I Storbritannien röstade 11 miljoner i Europaparlamentsvalet 1999, medan 23 miljoner röstade i TV-serien Big Brother 2002. Trots att det har fallit under 50 % sedan 1999, har valdeltagandet fortfarande inte nått så låga nivåer som i USA, där det ofta faller under 40 %. Där kritiseras emellertid inte det låga valdeltagandet lika mycket på grund av att presidentvalen hålls separat, medan Europeiska kommissionens ordförande utses på basis av parlamentsvalen i Europa. Bland annat den före detta talmannen Pat Cox har noterat att valdeltagandet 1999 var högre än i föregående amerikanska presidentval.[7] Man hoppas dock på att, genom att tydligare länka samman valet av kommissionens ordförande med Europaparlamentet, kunna höja valdeltagandet i parlamentsvalen.[8][9][10] redigera ValresultatÄnda sedan det första valet 1979 har de konservativa och socialdemokraterna innehaft den största andelen av mandat i parlamentet. Den liberala partigruppen har tradionellt sett varit den tredje största gruppen, medan övriga grupper har varierat både i storlek och antal. Nedan visas valresultatet i samtliga Europaparlamentsval sedan 1979, uppdelat efter det bredare begreppet ideologi. Observera att det under vissa mandatperioder har förekommit flera partigrupper som har assoccierats med samma ideologi. Det kan också ha förekommit temporära förändringar från nedanstående siffor under en mandatperiod. Siffrorna nedan speglar enbart hur fördelningen var precis efter respektive parlamentsval. De extrainsatta valen, som hållits i anslutande länder mellan de ordinarie valen, redovisas inte i tabellen nedan, förutom mandatfördelningen efter det senaste valet 2007. Siffrorna för det valet speglar fördelningen i hela parlamentet, och inte enbart fördelningen bland de rumänska och bulgariska ledamöter som valdes in i valet 2007.
redigera Se ävenredigera Källor
redigera Externa länkarVal till Europaparlamentet
Ordinarie val
|
| All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog. |